David hade fått nåt tips om ett bra öl som hette Chimay. Fram tills dess hade jag istortsett bara druckit lageröl, och jag gillade inte riktigt mörka öl. Det var en Julikväll, och vi var lite spända. Men vi tog den första klunken under absolut tystnad. Smakade den riktigt. Vi sa inte ett ord, vi bara log i hemligt samförstånd. Jag räknar mina dagar efter det numera. Före Chimay och efter Chimay. Jag bryr mig inte längre om hur gammal jag var vid ett speciellt tillfälle, jag bryr mig bara om det var före eller efter. Chimay. Guden i mitt liv. Det är nu 3 år sen.

 

Jag älskar verkligen känslan av att hälla upp en öl i ett glas. Man är lika förväntansfull varje gång, och slås alltid över hur skönheten i en vacker öl. När skummet börjar stiga, det är då mitt leende brer ut sig. Ett stort lyckligt leende som snart ska släckas då jag tar första klunken. Chimay har en mörk kopparaktig färg, med ett högt poröst skum som sprakar inbjudande. Den är så fin. Jag blir lika förälskad varje gång jag häller upp den. Om jag aldrig hittar kvinnan i mitt liv, så vet jag då att jag alltid hade Chimay. Och det är faktiskt ett fullgott substitut. Okej, det går inte att ha sex med Chimay, men Chimay kan ha sex med dig. Det har den nämligen varenda gång du låter den rinna nedför strupen. Du får en invändig orgasm som få tjejer skulle kunna matcha att ge.

 

Chimay dricks med fördel ur ett litet, kupat glas som fokuserar aromerna. Den har en lätt fruktig doft, som spelas mot en ganska kraftigt rostad ton. Choklad märks också, liksom en viss beska. Allting i en underbar symbios.

 

Se för fan till att du inte nyss har ätit eller druckit något som skulle kunna förstöra smakupplevelsen. Det är ett helgerån. Smaklökarna ska vara neutrala, och bra musik höjer stämningen en hel del. Den smakar av mörka frukter, ackomponjerat av farinsocker och choklad. Den är även lite bränd till smaken i skymundan, och det är det som är det lilla extra i det här fallet. Helt underbar är den. Djupt fyllig och smeksam, och det är svårt att tro att den ståtar med en alkoholhalt på 9%, då den är förvånansvärt mild. Och ändå så kraftfull. Det är när du dricker den här som du verkligen förstår skillnaden på öl och öl. En Chimay räcker gott och väl för att jag ska vara nöjd med ölen en kväll, det behövs inga fler. Givetvis slutar det aldrig där, men det jag menar är att en Chimay motsvarar 4-5 vanliga öl.

 

Låtval: You had time (Ani DiFranco)

 

Betyg: 5@ av 5 möjliga

 

Sammanfattning:

 

Kommentar överflödig. Köp bara. 27.60 för 33 cl, men det är det värt. I detta fallet är det till och med prisvärt, så bra är den. Jag köper inte Chimay ofta, bara vid lite finare tillfällen. Chimay ska för mig aldrig bli en vana, utan en belöning. Det ska vara speciellt att dricka Chimay. Och det är det också.

 

Jag gillar amerikanska öl. Efter Red Seal Ale och Brother Thelonius så är jag frälst. Säga vad man vill om jänkarna, men de kan brygga öl.

 

Till färgen är den grumlig, med lite gult inslag. Skummet är sådär, inget att hetsa upp sig då det faller ihop nästan direkt. Den ger ett betydligt tjockare intryck än vad den faktiskt är.

 

Första sniffet: Malt och humle. Humledoften är ganska kraftig, och med en dragning åt det beska hållet. Det är som ni då kanske förstår humlen som dominerar, men du kan också hitta en strimma av frukter, som rider rätt så bra tillsammans med det övriga.

 

Den är fyllig till smaken, och välbalanserad. Humlen som utlovades i dofterna kommer till sin fulla rätt och blandar sig med malt och en viss fruktighet i eftersmaken. Det jag saknar är dock lite beska i det hela, som kan ge den lite mer pondus. Just nu tycker jag den slinker ner i haslen utan att lämna några större intryck. Missförstå inte, jag gillar smaken, men den skulle ha varit godare om den hade lite mer styrka.

 

Låtval: Eagle Fly Free (Helloween)

 

Betyg: 3@ av 5 möjliga

 

Sammanfattning

 

5.9% alcohol och 17 kr för en flaska på 33 cl. Det är en god öl, det finns bättre. Jag köper mycket hellre en Leffe Blonde för en krona mer. Den är dessutom ett av världens bästa öl. Men Liberty Ale är bra. Gillar du ljusa lager så kommer du att falla som en fura, då den påminner en del om lageröl. Här får du dock med lite mer smaker och framförallt en högklassig Humlesmak. Gillar du mörka öl... Det finns bättre.

 

Har införskaffat mig komplett uppsättning olika glas nu äntligen. Dyrt var det, snuskigt dyrt rent, men skönt att äntligen ha det.

Nu väntar jag bara på kronan på verket... Mina 2 st Chimay ölglas som snart ska dyka upp. Mycket fina öl kräver mycket fina glas.






Jag jobbar fortfarande med att skriva ikapp mig på recensioner sen ca en månad tillbaka. Men ta det lugnt, det kommer.

Under tiden vore det kul om någon kom med något förslag på någon öl jag ska prova? Eller drink? Eller något som inte innebär att jag måste köpa en flaska på bolaget för några hundra kr?

Va int blyga!

En tjeckisk öl som jag aldrig har druckit förut. Premium Dark låter ju som någonting i min smak, och tjeckerna är duktiga på att göra öl. Det bästa de har åstadkommit enligt mig är Zlatopramen Half’n’half, som det snart kommer recension på.

 

Den har en tjock, svartbrun färg med ett poröst skum som har en jämn höjd och en brunaktig ton. Den liknar en stout, vilket enligt mig inte är bra. Tack och lov så dömer man ju inte öl efter utseendet.

 

Den har djupa aromatiska toner av mörk choklad, och en rostad ton. Lite kaffeaktig också, men inte utmärkande. Doften är fin och fyllig, och jag har svårt att sluta lukta på den. Det är nånting med dofterna av mörka öl... De är underbara. Kan ingen göra doftljus som luktar som mörka öl? Wow det vore underbart att få lukta på detta jämt.

 

Kaffe, mörk choklad och fudge. Hyfsad beska och lite söt malt. Mycket bra, men lite för svag. Gör den lite kraftigare så har man en riktigt, riktigt bra öl. Just nu är den bra, men inte mer.

 

Låtval: Romeo and Juliet (Dire Straits)

 

Betyg: 3@ av 5 möjliga.

 

Sammanfattning

 

Den är för svag. Smaken är bra, men jag saknar kraften som riktigt bra öl har. Denna känns som en folköl. Prova den med mörk choklad till, då kompletterar den riktigt bra.

 

Duvel var den andra belgiska ölen vi drack. Uppmuntrade efter vår blixtförälskelse i Chimay så var det dags för Duvel nästa gång. Duvel gillade jag inte speciellt mycket just då, vill minnas att jag tyckte den var på tok för bitter och besk för min smak. Det var dock länge sedan, och många öl har runnit ner i strupen sen dess, så nu kör vi igen!

 

Duvel lanserades 1923 under namnet Victory Ale. Inspirerat av engelsmännen så var målet att få fram en pale ale liknande öl, dock med sin egen karaktär. Det tog 5 år av experimenterade innan receptet blev det rätta. När arbetarna bjöds att smaka så var det en herre som sa ”da´s nen echten duvel” (det var mig en riktig jävel). Och så fick den sitt nuvarande namn. Den bryggs av Brouwerij Duvel Moortgat NV.

 

Jag inviger dessutom mina nya ölglas idag, vilket känns skoj. De är rätt så små, men de passar sitt syfte bra. Till färgen är den gyllenblek, nästan lite cideraktig till utseendet. Skumkronan tornar upp sig direkt, men sjunker snart ihop tyvärr.

 

Den har en förvånansvärt svag arom. Humlen finns dock där liksom en liten söt maltig ton. Den är lite bitter till doften också, men inte så att det stör. Det är det enda jag lyckas lokalisera ur detta kraftpaket.

 

Jag säger bara en sak: Humlebeska! Duvel är fylld av humle som balaneras upp av beskan och en rund maltighet. I eftersmaken kommer ett fruktigt citrusinslag in, vilket tar bort den värsta udden av humlen. Den är kraftfull, och med en lång och förvånansvärt mild, generös eftersmak. Själva smakupplevelsen kan sammanfattas som att du fylls upp av hela smaken, och att den håller i sig längre än vad man väntar sig.

 

Betyg: 3@ av 5 möjliga.

 

Låtval: Black Sabbath (Black Sabbath)

 

Sammanfattning

 

En öl med lite krut i. Inte för mesar. Jag gillar den själv, men har varit med om bättre. Dock tycker jag helt klart att den är värd ett köp. Jag kommer själv köpa den fler ggr, men den är inte lika bra som andra belgiska öl. Men bjud hem grabbgänget och ladda upp steron med lite brutal hårdrock och drick Duvel till. Det kommer jag att göra så snart som möjligt. Alkohol 8.5%. Pris 23.30 kr.

 

 

Första gången jag drack Hell var med brorsan sommaren 06. Då protesterade jag efter de första klunkarna, men sen tystnade jag och njöt. Det krävdes att smaken skulle gå in i strupen ordentligt för att man skulle uppskatta den. Nu har jag inte druckit Hell på säkert ett och ett halvt år, så detta ska bli spännande.

 

Såfort jag öppnar flaskan så rusar skummet till och vill komma upp. Snabbt fram med glaset och häll upp. Skummet är härligt vitt och fluffigt och tar upp majoriteten av glaset innan den lägger sig rätt så snabbt. Hell har en djupt gyllenbrun färg, och är inte alls lika klar som lageröl annars brukar vara. Det ser väldigt lockande och jag får associationer av en fjällstuga en skön sommarkväll. Gärna på en altan.

 

Det första jag hittar bland doften är den kraftiga humlen som nästan dominerar ölen. Humlen följs åt av en aromatisk beska som i sin tur ackomponjeras av ljust knäckebröd och frukter. Jag tycker den är svårsmält, det måste jag erkänna. Inte så att jag inte gillar den, utan snarare att jag tycker de utmärker sig så mycket mot för andra öl. Vilket förstås bara är bra.

 

Törstig idag. Beskan är grym verkligen. Den utmärker sig hela vägen från start till eftersmak med en aggressiv ton som aldrig ger sig. Det ljusa knäckebrödet hittas också på en gång, liksom humlen förstås. Även om humlen får mindre smak än jag räknat med efter den saftiga doftuppvisningen. Smaken är verkligen kraftig och den gör sig ständigt påmind, vilket skiljer den från många andra lageröl som kan vara ganska anonyma. Hell är inte blygsam, utan för ett jävla liv. Du är alltid medveten om att du dricker en Hell.

 

Betyg: 3@ av 5 möjliga

 

Låtval: Highway to hell (AC/DC)

 

Sammanfattning:

 

Hell växer för varje klunk du tar. Första tredjedelen är den kritiska för de som inte är van den. Risken finns att du svär över hur den smakar, men håll ut! Jag lovar, plötsligt gör den för din strupe vad guld gör för din plånbok. Hell dricker jag gärna på sommaren, som första öl innan man ska ut och regera krogen. Den rockar verkligen din värld när du dricker den vilket sätter sin prägel på resten av kvällen. Hell regerar! Dock lite dyr (22.30 kr a’ 50 cl) tycker jag. Alkoholhalten ligger på 5.1%.

 

Nu börjar vi komma in på riktiga grejor. Chimay var det öl som verkligen lärde mig att det är skillnad på öl och öl, och att det lönar sig att betala lite mer. Det är nu två och ett halvt år sedan, men jag har aldrig druckit Chimay Röd förut. Jag älskar Chimay Vit och ber mina böner till Chimay Blå.

 

Chimay tillhör genren Trappisteöl, och bryggs av klostret Notre Dame de Scourmont som har funnits sedan 1850. 1862 kom bryggeriet igång, och man har producerat utan avbrott sedan dess. De producerar 3 tämligen starka öl, vid namn Chimay Röd, Chimay Vit och Chimay blå. De har en alkoholhalt på 7, 8 och 9%. Den blå, med alkoholhalten 9%, fungerar alldeles utmärkt att laga då den fortsätter att jäsa i flaskan.

 

Jag har letat som en tok efter Chimay Röd, och även tänkt tanken på att beställa hem. Det har dock aldrig blivit av, så föreställ er min lycka när jag går in på systembolaget just innan Umeå och hittar en gigantisk ölavdelning. Och där stod den. Självklart kunde man inte så emot.

 

Den är klart djupbrun till färgen, med röda toner. Skummet är halvhögt och kompakt, men sjunker dock ihop ganska snabbt. Jaja, man kan inte få allt här i världen. Det ska nämnas att skummet sjunker på ett värdigt sätt, utan att lämna snötoppar efter sig, vilket är ett plus.

 

När man luktar på den så slås man på en gång av komplexiteten. Det är inte enkelt att skilja ut dofterna här, de har nästan gjorts till en egen doft i sig. Anstränger man sig dock bara litegrann så hittar man ganska snart en klar fruktig ton med drag av malt. Vid lite djupare tag så hittar du en bränd, rostad ton som åtföljs av ett inslag av mörk choklad. Allt detta tillsammans bildar i sin tur någonting som bäst beskrivs som en doft av karameller, och det är mycket angenämt.

 

Jag ska äntligen få smaka den. Det känns lite pirrigt, som första gången man hade sex ungefär. Okej det är kanske inte lika högtidligt, men ni förstår ändå. Jag har helt enkelt längtat efter att få dricka denna öl, och efter en lång väntan så händer det äntligen.

 

Det första du märker är den djupa beskan, som går som en röd tråd från början till slut. Beskan balanseras upp av torkad frukt och rostad aromatiska toner. Jag har lite svårt att vänja strupen vid smaken, den är svår att greppa riktigt först. Men det är bra, det är mycket bra. Så småningom så kommer även den där ton av mörk choklad som jag har väntat på. Den brukar komma när det finns rostade smaker. Och den fulländar det hela.

 

Låtval: Thank You (Dido)

 

Betyg: 4@ av 5 möjliga.

 

Sammanfattning

 

Det är såna här öl som gör livet värt att leva. Så bra, och så personligt. Man kan inte annat än imponeras av hur munkarna kan göra 3 öl som är så lika varandra, men som ändå har helt unika personligheter. Chimay Röd är inte min favorit bland Chimay-ölen, men det är grymt bra ändå. Rekommenderas till dig som kan uppskatta ett öl med en underbar beska och en hel drös med olika smaker. Utmärkt som sällskapsöl. Kostar 23.90 för 33 cl.

 

Vänner,

 

Skål!

 

Och glöm inte:

 

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för

Rochefort kan antingen vara den godaste ölen du har druckit, eller det äckligaste. Det beror helt på hur du hanterar den. Det ska sägas att den är mycket känslig, och lätt kan skära sig. Jag har lyckats misshandla en Rochefort så grymt en gång att det var en plåga att dra i sig den. Och vid flera andra tillfällen så har det varit det utan konkurrans bästa ölet jag har druckit. Hanteringsråd kommer lite längre ner.

 

Rochefort är ett av 7 såkallade trappisteöl, som kommer från Belgien. Det bryggs av munkarna i klostret Notre Dame de st Remy, som är en strängt tillbakadragen orden. De brygger bara så mycket som de själva anser nödvändigt, och sjänker bort överskottet till välgörande ändamål. Att skänka bort pengar till olika hjälporganisationer är förresten ett krav för att få brygga trappisteöl.

 

Det har bryggts öl i omgångar i detta kloster ända sedan 1595, men produktionen har lagts ned i omgångar då klostret bränts ned och blivit förstörd vid ett par tilfällen. Nu har det bryggts öl sedan 1899, och vi hoppas det ska fortsätta i all evighet. Produktionen ligger på 18 000 hektoliter per år och är uppdelat på 3 olika sorter vid namn 6, 8 och 10. Rochefor t 6 är riktigt sällsynt, och bara 1% av den totala produktionen utgörs av denna.

 

Den är härligt mustig till färgen. Tjockt brun med en hög kompakt skumkrona som lägger sig fint ganska snabbt. Den är precis så smakrik som den ser ut att vara.

 

Nu är det ca ett år sen jag senast drack Rochefort 10, eftersom Varbergs system inte längre tillhandahåller den i stt ordinarie utbud. Jag var dock inne i himmelriket i förrgår (Systembolaget i Umeå), och där hade de ett grymt öl utbud så jag passade på att införskaffa några när jag hade chansen. Den har en väldigt aromatisk doft, med inslag av choklad, nötter och apelsinskal. Den finns också en rostad ton som jag identifierar som brända mandlar, dock utan att vara helt säker. Den är svår att identifiera riktigt. Tyvärr så dricker jag den ur ett vanligt högt ölglas, och det gör att det blir lite svårare att identifiera allting än om man hade druckit ur ett kupat ölglas.

 

Lagom till Kalle Anka så tar jag den första sippen, och slås som alltid av den kraftiga smaken. Alkoholhalten ligger på höga 11.3%, men det är inte den jag pratar om. Den märks faktiskt inte alls. Det jag menar är verkligen att du blir chockad när du smakar den. Den biter tag i hela strupen och fyller ut hela din kropp med sin underbara smak på en gång. Lite som när du dricker snaps, det känns i hela kroppen direkt. Den är extremt mustig och smakar kraftigt av choklad, aromat, nötter och lite apelsin. Den har en ganska kraftig beska med en rostad ton, som mynnar ut i en långvarig eftersmak som är helt överlägsen något annat jag har provat. Jag njuter av varje klunk jag tar, och det är med sorg i själen som jag bjuder mina kära släktingar att smaka av denna underbara öl.

 

Låtval: Världens bästa låt enligt just dig. Inget annat duger åt denna tungviktare.

 

Betyg: 5@ av 5 möjliga.

 

Anekdot: Jag drack detta med min bror första gången, och det var ett förtrollat ögonblick. Vill minnas att vi bägge två direkt korade det till världens bästa öl.

 

Sammanfattning

 

Tja vad ska man säga? Detta är helt enkelt öl för en kung. Ska du dricka öl bara för att, så skippa denna öl. Vill du ha en finare öl för att bara njuta av tillvaron, skippa detta öl. Vill du dock få njuta av känslan att faktiskt bara vara vid liv, och att det är något högst värdefullt, så ska du köpa detta öl. Men bara en. Märk väl, detta ska inte missbrukas. Dels för att skallen din kommer väga flera ton om du dricker mer än en, men också för att öl blir just aldrig bättre än såhär, och det ska man inte slösa med. Det kostar dessutom 37 kr för 33 cl, vilket det faktiskt är värt. Även om det är extremt dyrt. Drick det med andakt.

 

Förhållningsregler:

 

Var ytterst noga med att inte skaka om flaskan det allra minsta. Pga jäsningen så svämmar det då över när du öppnar den, och enligt mig får det smaken att skära sig. Så var noga med att den står stadigt hela tiden. Låt den sedan anta rumstemperatur innan du ställer in den i kylen i ganska exakt 10 minuter. Håll glaset snett när du häller upp, och låt det skumma rejält. Låt sedan stå någon minut så att skummet lägger sig och smakerna har gått runt varandra och bildat en union. Njut.

Kung. Någonting jag har märkt är att denna öl rör upp känslor. Alla har en åsikt om Kung. Vissa älskar den, resten hatar den. Finns inte så många neutrala i denna fråga, det är antingen eller. Jag tillhör den älskande klassen, och försvarar alltid ölet så tappert jag kan. Eller försvarar... Jag ger min syn på varför jag tycker den är så bra. Nu ska den dock recenseras, så vi får se vad den har att komma med idag.

 

Den är blekt gyllengul till färgen. Skummet lägger sig medelhögt, och är kompakt och rasar inte ihop direkt, vilket jag gillar. Finns inget värre än öl där skummet börjar så lovande, men sen bara lägger sig och lämnar kvar ”snötoppar”. Men Kungen levererar!

 

Doften är den typiska humle och malt, liksom de flesta andra lageröl som finns därute på marknaden. Det är ju lite därför jag har tröttnat så fullständigt på alla lager och pilsneröl, för jag hittar egentligen ingen skillnad på dem. Tuborg Guld, Mariestads Export, Eriksberg osv... Vad är det egentligen för skillnad? Egentligen? Det som gör att Kung utmärker sig här är den neutrala doften, som gör att du inte direkt känner malt och humle doften. Det är allt.

 

Smaken följer mallen, med en viss brödighet och svagt inslag av citrus. Beskan är enligt mig det bästa med detta öl, då det är perfekt synkat för att ge ultimat smak. Det är inte dominant beska, men den är medelhög, och ger ett bra avtryck.

 

Låtval:  Big Balls (AC/DC)

 

Betyg: 4@ av 5 möjliga

 

Anekdot: Jag har lyckats med bedriften supa bort en karta Kung... Två dagar i rad! Lyckligtvis hade jag/vi 4 kartor sammanlagt och lite annat smått och gott.

 

Sammanfattning

 

Kungen skall regera. Jag tvekar med betyget... Det stod mellan en trea och en fyra. Fyra känns på tok för högt, för jag har gett otrolig mycket bättre öl lika bra eller sämre betyg. Likväl så får det en fyra i betyg, pga prisvärdheten. Kung är ett såkallat ultimat-öl som funkar lika bra iskall på sommaren, som precis närsomhelst annars. 10.60 kr för 50 cl och 5.2% får väl anses som det absolut bästa köpet man kan göra, om man räknar kronor. Det finns bättre lager/pilsner öl, men just priset gör att det är så grymt bra. Kungen är min backupöl. Dvs av 6 öl jag dricker en kväll så är de 4 sista som regel Kung. För de är grymt goda och billiga. Som jag skrev förut så finns det många som inte gillar Kung, och jag kan förstå dem. I början tyckte jag humle smaken var på tok för utpräglad, men nu några år senare har jag väl kanske vant mig eller något... För nu gillar jag det skarpt!

 

Skål för det tamefaan!

 

 

Norrlands Guld. Norrlands stolthet. När man lär sig dricka öl i Norrland så är Norrlands Guld det första man köper. Vette fan hur många liter man har klämt i sig under åren. Det kan mycket väl vara 50% av den totala ölkonsumtionen.

 

Ni har sett reklamerna. ”När man vill vara sig själv för en stund”. Och visst är det så. Få saker är så fridfulla som att sitta vid ett köksbord med vänner och dricka Norrlands Guld. Man kan slappna av från allting annat. Ingenting spelar egentligen någon roll längre, man har sin Norrlands och allt är frid och fröjd.

 

Norrlands Guld såg dagens ljus första gången 1965, då det introducerades på marknaden av Sollefteå bryggeri. Till en början kallades det för Norrlands Öl, men 1975 döptes det om till sitt nuvarande namn av Wårby Bryggeri, som köpte upp Sollefteå Bryggeri. Den bild som finns på burken/flaskan är ett fotografi taget vid Remsle utanför Sollefteå, som skildrar den södergående Ångermanälven. Numera är det en okänd plats i Norrland som skildras på etiketten. Ångermanlands landskapsvapen, tre laxar, har dock alltid funnits med och gör det än idag. Idag ägs varumärket av Spendrups, som har gjort en stor satsning på varumärket Norrlands Guld genom att profiliera sig som sponsorer av stora sportsevanemang med slogans som ”Guld till alla” och ”Officiell guldleverantör.

 

Det ser ut som namnet. Det har en klar gyllengul färg och ett stadigt, hyfsat högt skum som lägger sig fint. Tänk er en norrländsk soluppgång, så förstår ni vad jag menar. Tjusigt!

 

Man ska inte hymla, det är en väldigt enkel öl. Men det är kanske därför den blivit så uppskattad också. Doften är i huvudsak malt och humle med ett visst brödigt inslag. En klar, frisk doft som piggar upp.

 

Smaken är likadan, med en beska som balanserar upp allting på ett utmärkt sätt. Eftersmaken håller i sig ett litet tag, utan att ge några direkta men för livet, men beskan sitter dock där den ska. Som jag sa förut, en trevlig, okomplicerad öl utan anspråk på att bli världshärskare.

 

Låtval: Life is Life (Opus)

 

Betyg: 3@ av 5 möjliga.

 

Anekdot: Oj här finns det många att välja emellan. Men ett fint minne var när jag och några lyckliga klasskompisar fick tag i några flak med utgående Norrlands Guld 3.5. Vi körde öl-race och hips vips var ölen lika frånvarande som vi var under lektionerna dessa dagar. Kort sagt: Vi skolkade från skolan för att dricka öl, men ölen tog slut snabbare än vi hade väntat oss.

 

Sammanfattning:

 

Jo men si, en vet ju vyr en är hemmastaddes när man får tokkna finöl. Norrlands Guld kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Och jag återstiftar bekantskapen med det så ofta jag kan. Det är helt enkelt ett lugnt, tryggt öl som du vet var du har. Det är sällskapsdrickandets mästare, och det självklara valet när det ska ätas vilt. En flaska kostar 13.30 kr, och i utbyte får du 500 ml avslappning som balanseras av en alkoholhalt på 5.3%. Klockren!

 

Vänner,

 

Skål!

 

Och glöm inte:

 

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för

 

Ahh en Zeunerts jag inte har provat. Har varit så jäkla insnöad på höga kusten, som jag verkligen gillar, att jag aldrig brytt mig om att prova något annat. Eller, jag har druckit allting de har gjort, men aldrig provat det. Aldrig luktat eller verkligen smakat dem. Tänk vad mycket man har missat genom det.

 

Zeunerts Merke kostar 14.60 kr för en 50 cl glasflaska med en alkoholhalt på 5.3%. Det är ett mycket bra pris, och ett mycket trevligt öl också. Zeunerts kan sina grejer.

 

Den har en färg som gyllene bärnsten, med lite röda toner. Den är klar och lägger sig med ett högt, poröst skum som tyvärr sjunker ihop alldeles för snabbt.  I doften hittar du först bara det vanliga, dvs malt och humle, men när du tar ett djupt andetag kan du också hitta en doft av knäckebröd. Det är inga klara, uppfriskande dofter, men det är väl inte tanken heller. Den doftar angenämt helt enkelt.

 

Malt och humle dominerar smaken också. Den är relativt mustig, och har en trevlig, dröjande beska som lurar kvar i strpen ett bra tag efteråt. En klar överraskning var karamellinslaget som också dyker upp i eftersmaken, och som tillför en extra dimension till detta öl. Det skänker liv till smaken. Man kan även spåra ett visst citrusinslag, men det är ingen utmärkande smak.

 

Låtval: Unable to stay, unwilling to leave (Titanic Soundtrack)

 

Betyg: 3@ av 5 möjliga.

 

Sammanfattning:

 

Ett mycket prisvärt öl som är relativt okomplicerat att dricka. Perfekt som sällskapsöl! Man kan fokusera på sällskapet och ändå njuta av en fin öl, utan att smaken tar överhand. Denna kommer hädanefter att bliva min standardöl, som jag tar med mig på förfester och dylikt. Rekommenderas!

 

Vänner,

 

Skål!

 

Och glöm inte:

 

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för.

Brother Thelonius är helt klart den coolaste flaskan jag har sett. En mörk flaska med en stilfull bild av en jazzmusiker som sitter med ett glas öl i handen, och en dödskalle i knät. Mega!

 

Jag provaden denna på ölprovningen senast, och gav de då direkt högsta betyg, utan att tveka. Hoppas den motsvarar förväntningarna jag har på den idag. Kan bli svårt... Jag delar inte ut 5 i betyg hur som helst.

 

Detta öl är en hyllning till jazzmusikern Thelonious Monk, som var verksam i mitten av 1900-talet. Bryggeriet, North Coast, donerar en del av vinsten till ”the institution of Jazz”. North Coast är verksamma i San Fransisco, och firade 20 år i år.

 

Fan ni skulle bara veta hur mycket jag har längtat efter denna öl. Men det har kommit emellan en massa saker såsom vinterdäck, städning och trevliga telefonsamtal. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge säger dom ju... Bullshit, jag skulle ha mått mycket bättre om jag hade kunnat dricka den såfort jag kom hem. På Fredagar ska man slippa bry sig om något annat än vad för slags öl man ska dricka. Ska planera det så i framtiden.

 

Den är mörkt bärnstensröd till färgen, och med ett skum som tar upp 4/5 delar av glaset! Det är kompakt och med en brunaktig ton. Och ja jag blir nästan sexuellt upphetsad av det, det är så vackert! Såhär skulle alla öl se ut. Då skulle nog iofs hela världen vara alkoholister. Men vackert är det.

 

Jag greppar inte riktigt doften. Den är väldigt komplex, med en hel himmel av olika trevliga dofter. Den har en mörkt, fruktig doft och ett kraftigt rostat inslag. Mörk choklad märks också. Jag gillar rostat i dofterna, och denna är verkligen kraftfull. Den är nästan lite för dominerande, den slår nästan ut allt annat om man inte tar sig tid att känna efter. Skulle man inte dricka ur ett kupat glas så skulle rostat antagligen vara det enda man kände. Så ta det för vana när ni dricker öl, drick ur ett kupat glas. Dels fokuseras dofterna mer, dels ser det mer sofistikerat ut.

 

Till smaken är den lätt fruktig, med smak åt druvhållet. En liten sötma märks av, men neutraliseras ganska fort av beskan, som dröjer sig kvar länge och utvecklas i eftersmaken. Mörk choklad finns här också, och ger ytterligare en dimension till detta fantastiska öl. Den har en kraftig, generös smak och det märks att den ligger på 9.0%.

 

Låtval: Grey (Ani DiFranco)

 

Betyg: 4 @ av 5 möjliga

 

Sammanfattning

 

En ny favorit. Passar mig perfekt. Den lätta fruktigheten kombinerat med tunga inslag av beska och choklad är en lyckad kombination, och särskilt eftersmaken dröjer sig länge kvar, både i min hjärna och i min strupe. På flaskan står det ”Belgian style abbey ale”, och visst påminner den litegrann om belgiska trappistöl, men inte så att man kan förväxla dem. Thelonious brother har faktiskt en unik smak, och behöver inte jämföra sig med belgiska öl för att få sympatier. Det räcker att ta en klunk så är man fast. Priset ligger på 24.90 kr för 33 cl, vilket får anses vara överkomligt.

 

Detta öl passar säkert mycket bra efter en stadig måltid, eller bara som ett avstressande inslag i en annars på tok för sönderstressad tillvaro. Rekommenderas till alla! Låt den stå i kylen ca en halvtimma innan servering.

 

Vänner,

 

Skål!

 

Och glöm inte:

 

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för.

Som vanligt när man ska inhandla alkohol så kollar man efter nyheter inom ölvärlden. Denna gång hittade jag  Ename, som tillfälligt tillhandahålls av ett systembolag nära dig. Det är ett belgiskt öl, vilket ju är min svaghet här i livet, så det var ju självklart att jag skulle prova den.

 

Du betalar 24.70 kr för 33 cl med en alkoholhalt på 7%. Ett pris jag gärna betalar för en bra öl. Det finns väl egentligen ingen smärtgräns för priset om ni frågar mig. Men det är klart, jag betalar ju inte 60 kr för ett öl som jag aldrig smakat förut. Men så länge man vet att det är bra så kan jag i princip betala hur mycket som helst. Meningen är ju heller inte att du bara ska köpa fina öl och dricka. Efter två öl känner du ju ändå inte smaken, och vad är då meningen med att dricka ett belgiskt 30 kronors öl?

 

Nåväl nu kom vi bort från ämnet.  

 

Detta öl produceras av bryggeriet N V Brouwerij Roman och har en bryggartradition som går ända tillbaka till 1545! Det är därmed Belgiens äldsta familjebryggeri, och bör således mötas med respekt. Detta ale-öl tillverkas genom överjäsning, vilket menas att jästen flyter upp till ytan under jäsningen. Överjäsning tar relativt kord tid, oftast inte mer än en vecka, och tillför fruktiga aromer till ölet. Detta öl har sedan fått efterjäsas på flaska.

 

Häller upp. Sträcker mig fram för att sniffa litegrann och möts av frisk humledoft och aromat. Sen plötsligt kommer det en kraftfull , fruktig doft med ett inslag av kola. En frisk, fräsch lukt som jag uppskattar väldigt mycket.

 

Den har ett tjockt kompakt skum som lägger sig högt. Det lägger sig inte genast heller, utan man kan sitta ett tag och beundra konstverket. Klart plus! Den är bärnstensfärgad till färgen, och ger ett väldigt fräscht intryck.

 

Smaken då? Helt klart godkänd. En lite syrlig, fruktig smak med citrusinslag. Ett svagt spår av humlebeska märks också, och i eftersmaken höjer sig humlesmaken rejält. Eftersmaken håller väl inte i sig så länge, men är helt klart godkänd.

 

Låtval: Wonderful Tonight (Eric Clapton)

 

Betyg: 4@ a 5 möjliga.

 

Sammanfattning

 

En mycket trevlig bekantskap. Är perfekt som sällskapsöl, och jag tror inte det finns något större tecken på äkta kärlek än att få dela en flaska Ename med sin pojk/flickvän. Fungerar säkert också mycket bra till diverse tilltugg. Drick den med andakt, och njut ordentligt av den. Ename bryggs nämligen bara mellan september och februari och då enbart i 300 hektoliter per år.

 

Vänner,

 

Skål!

 

Och glöm inte:

 

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för.

Här har vi då Nils Oscar Coffe Stout. Jag skulle egentligen prova en Duvel hade jag tänkt, men ändrade mig när jag såg denna. Min senaste stout upplevelse var en Guinness, som jag inte var direkt förtjust i.  Jämförde den med kall, blaskig kaffedrink. Hoppas denna kan ändra min uppfattning om stouts.

 

Nils Oscar brukar göra bra öl, så det ska bli intressant att se vad de har att bjuda på här.

 

Nils Oscar är ett ungt bryggeri som såg dagens ljus 1996. Det startades på Kungsholmen i Stockholm och döptes först också till Kungsholmens kvartersbryggeri. De har både bryggeri och bränneri, i Nyköping respektive Tärnö. De ägs numera av koncernen Sundberg Holding.

 

Häller upp  i ett kupat glas, och slås direkt av färgen. Den är tjockt brunsvart. Kanske egentligen mest svart. Vilket ju är en intressant färg. Ser fram emo att smaka den, mörka öl är ju mina favoriter. Skummet lägger sig i en medelhög, kompakt krona och har en lite chokladaktig nyans. Vackert!

 

Den har ett tjockt lager av olika dofter, så man får börja med att sniffa lite lugnt och låta näsan ta in allt. Sen får man ta ett uppehåll och prova igen, då är det lite lättare att urskilja allting. Det första jag märker av är mörk choklad. Och kaffe, som i en kaffedrink.  Det finns även antydan till en viss rostad sötma och lakrits.

 

Den har en klar kaffeton i smaken. Märks även av en svag beska direkt, som utvecklar sig starkare i eftersmaken, som är torr och långvarig. Chokladen finns där nu också, om än inte så dominerande som i doften. Själva konsistensen upplever jag som lite hård. Återigen måste jag göra en hänvisning till avslaget kaffe.

 

Låtval: Hittar faktiskt ingen passande

 

Betyg: 2@ av 5 möjliga.

 

Sammanfattning

 

Nä jag gillar inte stouts. Även om den här är grymt mycket bättre än Guinness, så gillar jag den inte riktigt. Men för dem som gillar Guinness så kan jag tänka mig att denna är gjuten. Men jag vill ha mer levande smaker. Så jag ger den godkänt, men inte mer.  Men ge mig trevligt sällskap och lite choklad, så kanske jag ändrar mig.

Priset ligger på 18.90 för 33 cl. Alkoholhalt 6.0%.

- Såhär smakar himlen! Så minns jag att jag sa en gång för länge sedan. Det var vår och det var varmt, och vi satt ett gäng grabbar och drack Lapin Kulta. De andra hummade då ingivande och tog en till klunk. Senare på kvällen var det fest på holmen, och vi drack fortfarande Lapin Kulta. Och den var fortfarande lika god.

 

Lapin Kulta har för mig alltid varit en symbol för friheten. Det var Lapin Kulta vi köpte när vi skulle dricka öl i vår första lägenhet. Det var Lapin Kulta vi köpte när våren kom och hälsade på, med klara färger och en värmande känsla av frihet. Och det är Lapin Kulta jag tänker på när jag tänker tillbaka på de fjällenresor jag har gjort med diverse vänner. Det har alltid varit Lapin Kulta vi haft med oss.

 

Jag älskar verkligen namnet. Det är melodiskt klingande, som bara finska kan vara. Lapin Kulta. Det betyder Lapplands guld, vilket är en träffande beskrivning både om smaken och färgen på mästerverket. Ursprungligen var det ett gruvbolag som tog sig namnet under guldruschens glada dagar. Finns det några törstigare människor än guldgrävare? Den frågan ställde sig ett bryggeri. De kom fram till att svaret var nej, och flyttade till vildmarken, där prospekteringen ägde rum.

 

De gillade namnet Lapin Kulta, och ville döpa om sig. Så de köpte helt enkelt upp gruvbolaget, och tog namnet. Såväl ölförsäljningen som gruvdriften gick företaget väl i händerna, och företaget grävde bokstavligen talat guld.

 

Det är med stor spänning jag ska recensera detta öl idag. Jag kan redan nu garantera att jag kommer att vara partisk, och blanda in lika mycket nostalgi som smak i betyget. My blogg, my rules. Gillar ni inte det så... Ja köp er en egen flaska och håll käften.

 

Jag knäpper upp kapsylen. Det slingrar lite rök ur halsöppningen, och jag får svårt att kontrollera mig. Vill liksom bara skrika av glädje. Häller upp i ett kupat glas och anstränger mig för att neutralisera mina luktsinnen. Lukten är friskt aromatisk, och iallafall jag inbillar mig att friheten från de fjällbäckar som vattnet är tagen ifrån, märks i doften. Det är ingen klockrena lukter man tar upp, men malt och humle kan du direkt urskilja.

 

Ni har nog alla druckit Lapin Kulta va? Så jag behöver inte förklara hur färgen ser ut? Eller? Okej jag gör det ändå. Den är kristallklart gyllengul. Skummet har en vacker, hög krona och det finns inte en naken tjej i hela världen som är vackrare än detta. Seriöst.

 

Smaken är underbart frisk och fyllig. Lite pilsner varning nästan. Jag vill fortfarande hävda att du kan känna av både doften och smaken av fjällbäckar. Den finns där! Och självklart, en smak av frihet, kryddat med en liten beska och malt. Feelgood varning!

 

Låtval: Local Hero (Going home) (Mark Knopfler, Dire straits)

 

Betyg: 5 @ av 5 möjliga.

 

Anekdot: När jag som 17-åring bodde I min första lägenhet tillsammans med min bästa kompis, så var Lapin Kulta 3.5% 4-pack glasflaskor ett ständigt återkommande moment i vår vardag. Vi sökte inte anledningar att få ta oss en Lapin. Vi sökte anledningar att inte dricka någon. Minns inte att vi någonsin hittade någon.

 

Sammanfattning

 

Ett av världens bästa öl. Visst det är inget trappistöl, men det är Lapin Kulta. Enough said. Lapin Lulta funkar i alla lägen. På förfesten, på krogen, på efterfesten, i fjällen, en varm sommarkväll eller en kylig vinterkväll. Allra bäst passar den dock till en bastukväll i goda vänners lag. En iskall Lapin då och lyckan är fullständig. Passar också mycket bra till en saftig, välkryddad entrecoté. En flaska 33 cl Lapin Kulta 5.2% går på 11.90, och är således grymt prisvärd också.

 

Lapin Kulta är en livslång kärlek som aldrig gör dig besviken. Jag kan knappt vänta tills nästa gång jag får sitta vid en fjällsjö och ta djupa, lyckliga klunkar ur Lapplands guld.

 

En sista sak bara. Lapin Kulta ska köpas på flaska. Att dricka Lapin Kulta burköl är som att köra en Ford: Motbjudande, för man vet att det finns så mycket bättre! I Lapin Kultas fall: En Lapin på flaska. I Fords fall: Det mesta som rullar, inklusive 3-hjuling.

 

Vänner,

 

Skål!

 

Och glöm inte:

 

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för.