Ännu en gammal klassiker som lever kvar sedan ungdomsåren. Man förstår redan vid första anblicken att detta inte är något vanligt öl. Färgen är vackert mörkbrun, och inte är det mycket man kan se genom den. Flaskan, med dess korta hals och oranga etikett bidrar till intrycket att detta inte liknar något annat.

Så fort du öppnar flaskan och börjar hälla upp så känner du doften av den. Det är underbart. Färgen när du häller upp den är likadan som vad du ser igenom flaskan. Det enda jag egentligen inte gillar med själva utseendet är skummet, som jag tycker är tråkigt och utan karaktär. Nåja, det är ju dock inte skummet vi ska bedöma utan ölet.

Det första du ska göra när du hällt upp är att lukta på den. Det inger samma känsla som att lukta på en nyplockad bukett blommor. Pluspoäng för ljuvlig doft! Smaken är vad lukten lovar. Lite nötig smak och blommig känsla. Eftersmaken är finkänsligt torr och uppmuntrar till att ta en ny klunk. Och en till.

Detta är ett öl för alla tillfällen. Vare sig du ska dricka litegrann i goda vänners lag, eller ha med dig på förfesten så funkar den. Skulle nog vilja påstå att detta öl är oslagbart en varm sommarkväll på en förfest utomhus. Den är lite svag med alkoholhalten på 4.7%, men det är en grej jag faktiskt kan uppskatta nu när jag inte längre strävar efter att bli full när jag dricker. Måhända kan man önska att den hade lite mer muskler, men vem vet hur smaken skulle ha blivit då? Nu är det en istortsett perfekt symbios.

Newcastle brown ale lanserades för första gången 1927, och nådde genast en trogen skara anhängare. Nu är den ett av de största både i England och  världen. Den har vunnit åtskilliga guldmedaljer på flera öl-utställningar under årens lopp, och de mest prestigefyllda medaljerna finns också på etiketten. Där finns också den blå stjärnan, som i nästan 100 år har varit synonymt med Newcastle brown ale.

Låtval: Wonderwall (Oasis)

Betyg: 3 @ av 5 möjliga.

Anekdot: Drack det första gången på nyårsafton 02/03 eftersom Kilkenny var slut. Då var det det bästa ölet i världen enligt mig.

Sammanfattning

Ett klassiskt öl med en säregen smak som kanske inte faller alla i smaken. Jag uppskattar det också betydligt mer på sommaren än jag gör nu. Alla bör dock ge det en chans! Låt den stå i kylen ca 25 minuter innan servering för bäst resultat. Priset på 14.90 kr för 33 cl är helt klart godkänt.

Vänner,

Skål!

Och glöm inte:

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för.

Jag berömmer mig av att vara hyfsat välbevandrad i ölvärlden. Jag är absolut ingen kännare, men jag har provat en hel del olika öl i mina dagar. Dock har jag aldrig provat Guinness. Det är sant, jag har aldrig smakat Guinness förut. Vilket är skamligt, eftersom det finns få öl som är så kända och berömda som denna irländska stout.

Den har en härligt tjock, brunsvart kulör. Skummet, också det brunt, lägger sig som en majestätisk krona över ölet och utgör ett hinder innan du når till själva ölen. Jag tycker verkligen att utseendet på ölen är viktig. Grumliga, ljusa öl ger exempelvis inte ett lika lockande intryck som ett ljust öl med ett genomskinligt gyllene skimmer. Och smakar ofta inte heller lika bra. Färgen på Guinness är precis som man har tänkt sig att ett öl från det gamla Irland ska vara.

Tyvärr stannar det där. Lukten, med sitt brända inslag, tillsammans med utseendet lovar ett kraftigt och smakfullt öl. Det första jag kom att tänka på när jag drack den var att det är såhär kallt kaffe i ölformat skulle ha smakat. Det är nästan lite blaskigt, inte alls så tjockt som utseendet lovar. Det har en torr, rostad eftersmak, och efter några klunkar märker man också av en viss beska i det.

Ledordet är kaffedrink i kall version. Så vill jag påstå att Guinness smakar. Och jag gillar det inte.

Guinness, efter grundaren Arhur Guinness, kom ut med sin första porter* på sena 1700-talet. Dessförinnan hade man främst framställt en traditionell ale vid namn Amber ale. Framgångarna med portern gjorde dock att företaget från ca 1800 och framåt bara framställde porter. Idag har man ett brett sortiment av olika porteröl, och får anses vara ett av världens stora ölbryggerier.

Låtval: Vad som helst som spelas på kommersiell radio, då det ofta är lika trist och dåligt som smaken på denna öl.

Betyg: 2 @ av 5 möjliga

Anekdot: Anledningen att jag väntat så länge med att dricka Guinness är att jag som 16-åring fick se en tjej spy upp x antal liter efter att ha druckit lite för många Guinness.

Sammanfattning

Smaken är som baken. Guinness är så pass stora som dom är eftersom att det finns människor som älskar och dricker deras öl. Så bedöm själva. Jag kan dock bara konstatera att jag tycker det är ett blaskigare alternativ till en avslagen, kall cappucino. Och det är inte bra. Priset på 15.80 för 33 cl a’ 5% är dock helt okej.

*Porter: Porter betyder bärare på engelska. I 1700-talets England var bärarna ett vanligt inslag på marknader. Dessa brukade emellanåt släcka törsten med ett mörkt öl, som då började kallas för Porter.

För det första så måste man ju bara älska namnet. Leffe. Bara att säga det får en ju på bra humör. Ett humör som förbättas så fort du sakta häller upp den halvkalla ölen i ett glas. Det första som händer är att ditt glas förgylls. Det ser ut som flytande, genomskinligt guld. Med lite rostat inslag. Skummet lägger sig direkt och håller en hög höjd från start.

Alltså en syn för gudar. Jag kan sitta och bara njuta av färgen och känna dåligt samvete för att jag dricker av det. Det känns på samma sätt som om man skulle avverka i nationalparken Sarek. En sån grej man bara inte gör. Men självklart ska man dricka av det.

Den är härligt smakrik. Fruktig med lång eftersmak. Inslag av apelsin och humle. Eftersmaken håller i sig längre än väntat, likaså leendet på dina läppar. Se till att dricka den långsamt och verkligen ta tillvara på varenda droppe. Leffe är som ni förstår inget öl du köper för att ta med dig på förfesten. Leffe köper du för en lugn hemmakväll med kärestan eller kanske för en relaxkväll med grabbgänget, där målet är sällskapet, inte att bli full. Fast med en alkoholhalt på 6.6% är onykterhetsstadiet inte många flaskor bort.

Belgien är det land i världen med flest olika ölsorter. Det är också Belgien som kan ståta med de såkallade trappisteölen. Öl  som bryggs i kloster av munkar efter extremt stränga regler. Leffe är det trappisteöl som nått mest beröm världen över. För en relativt billig peng (17.90 kr) får du en galet avslappnande, smakrik öl. Leffe är dock det enda av Belgiens 6 olika trappisteöl som inte bryggs i ett kloster. Klostret, Nore Dame de Leffe, har anor från 1100-talet och har bryggt öl sedan 1200-talet. Numera har man dock licensierat ut ölet till bryggeriet Artois, som sköter tilverkningen.

Låtval: Boxcar (Neil Young)

Betyg: 5 @ av 5 möjliga.

Anekdot: Min gamla kompis Pontaz fick smeknamnet Leffe efter att ha introducerat oss för det på en fest i Burträsk för en herrans massa år sedan. Sedan började han kalla allt och alla för Leffe.

Sammanfattning

Ett klassiskt öl. Sett till priserna på övriga trappisteöl så är det också det klart mest prisvärda. Jag kan varmt rekommendera Leffe till alla som någon gång har druckit öl, både nybörjare och gamla veteraner. Män och kvinnor. Jag är helt säker på att till och med en katt skulle inse storheten i att få dricka detta öl.

Vänner,

Skål!

Och glöm inte:

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för.

Dags för en gammal klassiker idag. Idag ska vi dricka Kilkenny, det öl som var det första jag kunde dricka i annat syfte än att bli berusad. 16 år gammal var jag när Nisse hade med sig 4 st Kilkenny till vår bastukväll. Såhär i efterhand så var det nästan en religiös upplevelse. Sen gillar jag verkligen namnet Kilkenny. Det är kul att säga det. Det påminner ju också om den klassiska south park repliken ”OMG! They killed Kenny!”

Vissa hävdar att den är bärnstensröd till färgen. Jag säger bara ljusbrunt. Kan ju bero på att jag sitter i dunkel belysning förstås, men jag har aldrig heller förut sett den som röd. Den har en rödaktig ton ja, men den är inte röd. Oavsett egentlig kulör så är den vackert genomskinlig, och ger ett väldigt aptitligt intryck. Skummet bubblar upp väldigt snabbt och lägger sig i ett halvhögt lager.

Det första du lägger märke till är att malten är lite mer framträdande i denna öl än den brukar vara. Nästa steg du märker av är den klara, nästan lite söta nötigheten, som följs upp av beska med inslag av humle. Kilkenny är ett öl som kan variera sig väldigt mycket i smaken beroende på temperatur. Experter rekommenderar att den ska drickas med en temperatur på ca 10 grader Celsius. Jag ställer in den i kylskåpet i 20 minuter. Jag vet inte vad gradantalet ligger på då, men då är den enligt min smak lagom kall. Kalla öl tenderar ju som ni säkert vet att gömma en hel del av de olika smakerna som varje öl faktiskt består av.

Kilkenny är något så ovanligt som en ung klassiker. Den tappades för första gången 1985 av bryggeriet Smithwicks, som tillhör Guinness-koncernen. Ölet är döpt efter orten det bryggs på, nämligen Kilkenny County, som har en tradition av ölbryggning sedan början av 1700-talet.

Låtval: Rhythm of my heart (Rod Stewart)

Betyg: 3 @ av 5 möjliga. Dock med ett plus i kanten för nostalgipoäng.

Anekdot: Kilkenny har varit mitt första val på alla tillställningar som inte är att räkna som fester. Alltså då man vil ha lite finare öl. Jag har således minnen förknippade med Kilkenny i alla möjliga olika situationer och situationer. Första gången jag strulade med en tjej så drack både hon och jag Kilkenny.

Sammanfattning

En uppiggande liten rackare som får en på bra humör. Tyvärr har jag växt ifrån den numera. Missförstå mig inte, jag gillar den fortfarande väldigt mycket. Jag har dock utvecklat min smak nu, och Kilkenny passar inte riktigt in där. Jag kommer dock alltid förknippa Kilkenny med 17-års fyllor och bastukvällar hemma hos mig i Bergsbyn. Jag kan varmt rekommendera Kilkenny till alla som kan uppskatta ett ale med mörka undertoner. Rekommenderas också till nybörjare, som inte hunnit prova så mycket i sina dagar. Ska också tilläggas att det är väldigt snällt mot plånboken, en flaska 33 cl a’ 4.3% går på 14.90 kr på SB.

Vänner,

Skål!

Och glöm inte:

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för.