Det här drack jag på senaste ölprovningen, och då var jag faktiskt inte så imponerad. Dock var det någon vänlig själ som lämnade kvar en oöppnad flaska, så jag tog tillfället i akt att recensera den.

 

Det ges ut av Charles Wells bryggeri, som har en bryggeritradition som sträcker sig tillbaka till 1876. Man är idag ett av Englands största privatbryggerier, och håller till i Bedfordshire.

 

Den är rödbrun till utseendet, en färg jag inte riktigt gillar. An en outgrundlig anledning börjar jag tänka på rävskabb när jag häller upp ölen. Det bådar inte gott.

 

Den har en bitter, lätt metallaktig doft med inslag av rostat.  Ganska angenäm faktiskt. Inte så illa som jag tyckte under provningen, då jag jämförde doften med surspya.

 

Smaken är förvånansvärt fruktig och har en torr beska, som jag faktiskt uppskattar. Det är beskan som ger detta öl dess karaktär. Annars är det rätt ordinärt. Det har också inslag av malt och humle. Dock finns det en bitterhet i smaken som jag inte riktigt kommer ifrån. Skulle säkert uppskatta det mer om jag satt på en traditionell engelsk pub, men nu hemma i min lägenhet så uppskattar jag det inte riktigt.

 

Låtval: Give the anarchist a cigarette (Chumbawamba)

 

Betyg: 2 @ av 5 möjliga.

 

Sammanfattning

 

Jag stod och vägde på betyget. 2 eller 3? Jag gav det som ni ser en tvåa, då jag faktiskt inte kan rekommendera det. Jag uppskattar dock den originella smaken, men kan inte säga att jag kommer köpa det igen. Det är inte dåligt, men det känns som ett typiskt situations-öl. Alltså att ditt humör och din omgivning betyder mycket för att du ska kunna uppskatta det. Dock är det en storsäljare i England, så liksom allt annat så handlar det väl om vilken smak man har. Jag tvivlar dock starkt på att en färsk öldrickare skulle ha någon som helst behållning av detta. Priset på 23.50 för denna 50 cl flaska med en alkoholhalt på 5.2% känns inte heller gjutet. Du kan få mycket bättre öl för de pengarna.