Jag fick smaka ur Preludium 3 långt innan jag började intressera mig för Whisky. Då smakade det fan. Det var helt enkelt inte drickbart. Nu fick jag chansen för ett tag sen igen. Denna gång var det Preludium 4 som skulle provas. Jag gillar Mackmyras Whisky. Både Den första utgåvan och Special 01 har fallit mig i smaken, så det var intressant att få prova på lite yngre grejor när man vet hur det färdiga resultatet kan bli.

 

Och när man doftar på den så blir man postivt överraskad. Jag hade väntat mig råsprit med nån liten blommig ton kanske, men istället möts jag av ljuva dofter av sötmandel, vanilj och friska blommor. Så doften är angenäm, om än lite spritig.

 

Men sen när det är dags att provsmaka den så dör allt. Det är istortsett råsprit som man smuttar sakta på. Visst det finns en lite fruktig ton, och ett uns av jod, men det är smaker som ligger och lurar och inte märks direkt. Så tyvärr.

 

Betyg: 1@ av 5 möjliga

 

Sammanfattning

 

Katastrofdålig. Men det är ju Preludium serien vi snackar om också, alltså den whiskyn som inte var färdiglagrad. Jag kommer likt förbannat försöka få tag i en flaska så småningom, bara för att ha den. Givetvis samman med de andra delarna då också. Men att öppna dem... Det finns det ingen mening med.