En fjällstuga i Sälen 1998: Ett kompisgäng sitter inne i stugvärmen och värmer sig med whisky. Av en ren slump har alla tagit med sig varsin flaska single malt för att ha som after ski dryck, och självklart diskuteras det. Efter ett tag börjar samtalet smyga sig in mot varför det inte fins någon svensk whisky. Ja varför? De hittar inget svar. Där togs första steget mot Sveriges första single malt.

 

Idag börjar man göra sig ett namn internationellt. Man har fått motta prestigefulla priser och lovord av kända whiskyskribenter, och släpper snart sin nya whisky vid namn Special 01. Ställ dig i kö utanför systembolaget måndagen den 1 december om du vill försäkra dig om att få en sådan.

 

Kunniga personer verkar vara eniga om att Mackmyra inte liknar någonting annat. Och det är inte heller meningen. Man vill inte att kunderna ska tro att det är skotsk whisky de köper, tvärtom. Man använder bara svenska råvaror och har sitt destilleri en liten bit utanför Gävle, på Mackmyra bruk. Man använder sig ofta av mindre fat än de skotska destillerierna, vilket gör att de inte behöver lagra lika länge som vid användning av större fat.

 

Men är den bra då?

 

Doften påminner mig om diverse vitviner nästan. Den är fruktig och elegant. Väl avmätt. Små uns av jod kan spåras, päron likaså. Vid enstaka tillfällen tycker jag mig finna ett litet rökigt spår, men det är bara ibland. När jag spätt den med lite vatten så framträder också en tydlig doft av mandelmassa fram.

 

Den är ljus till färgen, nästan lite blek. Den gör sig vacker i mitt glas. Färgen överensstämmer ganska väl med de dofter man känner.

 

Självklart är den fruktig till smaken också. Mandelmassan gör sig påmind här också,. Även en touch av vanilj finns där. I övrigt är den varken bu eller bä, ingen riktigt dominerande smak av något. Snarare en härlig symbios av diverse olika ljuva smaker. Jag gillar den!

 

Låtval: Knocking on heaven’s door  (Guns n Roses)

 

Betyg: 3@ av 5 möjliga

 

Anekdot: Första gången jag fick smaka Mackmyra så var det ur prelodium serien. Då var whisky någonting man drack när någon bjöd, eller nåt man blandade med cola. Tror mitt omdöme om den var ”fy faen!” Skulle vara intressant att få smaka den idag.

 

Sammanfattning

 

Klart godkänt! En feelgood whisky. Okej det är inte det första jag väljer när jag kommer hem sönderfrusen och behöver få i mig något värmande. Men efter en god måltid i goda vänners lag... Kan tänka mig att den är grymt passande då. Jag gillar den nu också, men den slår mig inte med häpnad. Sen har det kanske inte med saken att göra, men den gör sig grymt snygg i mitt barskåp.

 

Vänner,

 

Skål!

 

Och glöm inte:

 

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för.