(la-FRÅJG)

Natten mellan den 4 och 5 December 2007 är ett religiöst datum i min värld. Min dåvarande arbetskamrat, med smeknamnet Dalton, introducerade då mig i whiskyns underbara värld. Den riktiga Whiskyn. Den som stavas med bara Y på slutet. Dittills utgjordes min whiskyerfarenhet av olika typer av blended såsom the Famous Groosee, eller budget varianter alá Lauders. (Även om jag fortfarande gillar Lauders, konstigt nog).

Vi var i Göteborg på firmafest, och kvällen avslutades sent på en Bishop Arms pub. Jag hade inte varit det minsta blygsam med alkoholen, och följdaktligen fick jag titta riktigt djupt i plånboken för att ens hitta den minsta slant. Dalton tog den lilla slanten jag jag hade, och förvandlade den till en Laphroaig. Vet inte hur mycket han la ut i mellanskillnad, men en bra slant måste det då ha varit. För det är jag honom evigt tacksam, och hoppas kunna återgälda till fullo en vacker dag.

Så fick jag då smaka min första Laphroaig. It was a hallelujah moment!

Den ser tidlös ut. Etiketten är klassiskt vit med gammeldags teckensnitt. Den kunde lika gärna ha varit 100 år gammal.

Torv. Det är vad jag känner när jag luktar på den. Lukten är inte klockren, det tar ett tag innan man kan lokalisera den riktigt. Sen känner man det. Det där! Jag är inte skicklig nog att kunna sätta fingret på vad det är, den där svaga, lockande doften som nästan göms bort av den fräna torven. Men den finns.

Sen smakar du den.

Rökig. Havssalt. Mera rök och en jävla massa torv. En klockren, ettrig liten tungviktare som bara maler på och aldrig ger sig. Den har en torr, tydlig evighetslång eftersmak som sakta rinner ner via halsen. Och den ger sig aldrig. Skulle Laphroaig vara en boxare som mötte Mike Tyson i hans stora dagar, så skulle Laphroaig spöa Tyson på ren envishet. Läste om någon som kallade den kompromisslös, och aldrig har väl ett ord passat bättre på någonting! Take or leave it. Leave it or love it. Drink it or spit it. Ni fattar. Här är det inte växande attraktion. Här är det stenhård knall och fall förälskelse på en gång. Älska den eller hata den. Det finns inget mellanläge.

Betyg: 4 @ av 5 möjliga

Låtval: The show must go on (Queen)

Sammanfattning

En riktig tungviktare som man bara måste prova på. Dricks med fördel utspädd med lite vatten, notera gärna lite. Prova er fram till vad som passar er bäst. Jag föredrar den ren, men de olika smakerna framträder bättre när du späder ut den. Experterna brukar späda ut Whiskyn till ca 20% när de provar dem. Jag föredrar det starkare än så, men då är jag ingen expert heller.

Vänner,

Skål!

Och glöm inte:

När vi har druckit alkohol så kör vi inte bil, och ringer inte samtal till den person våra hjärtan klappar för.