Vintage 1991 Double Matured

Special Limited Edition

 

Denna flaska köpte jag på impuls för några veckor sedan. Jag var på bolaget för att införskaffa mig lite öl, och spanade som alltid in Whisky hyllan. Och där stod den. Hade läst mycket positivt om den på internet, och kunde inte motstå frestelsen. Dagen före hade jag investerat i Mackmyra Den Första Utgåvan, så jag var istort sett pank. Men köpte den ändå för 679 kr. 700 ml a´ 43%.

 

Den var så vacker. Kartongen, flaskan . Ja allt. Man ska inte gå in i en pyramid. Något sådant kändes det som. Nu några veckor senare kan jag dock inte hålla mig. Och varför ska jag det egentligen? Jag har ju inte köpt den för att den bara ska stå i barskåpet och skina.

 

Lagavulin (uttalas lagga-VOO-lin) har en historia från 1816. Whisky har dock producerats på platsen sedan tidigt 1700-tal. Lagavulin är gaeliska och betyder ”sänkan där kvarnen ligger”. Destilleriet ligger på Islays södra kust, bara en liten bit från ruinerna av Dunyvaig Castle.

 

Nu är det dags... Det känns lite högtidligt.

 

Färgen är vackert bärnstensfärgad, och redan när jag för upp glaset mot näsan för att lukta på det så slår sherry-doften till. Denna distillers edition har fått ligga på Pedro Ximenes sherryfat de sista månaderna, vilket ger den en klart oljig framtoning. Förutom Sherry så finns det även ett tydligt inslag av smörkola, jod och rökighet. Wow! Doften dröjer sig kvar i näsan på ett nästan finkänsligt sätt.

 

Och jag vet precis vilken låt som ska spelas till detta. Gus Blacks tolkning av (Don’t fear) The Reaper. Den är lika stämningsfull som denna whisky är.

 

Den är väldigt oljig. Komplex smak. Söt sherrysmak blandad med rökig torv. Den har en mjuk, smeksam framtoning och även om den självklart bränner ganska bra så är den inte lika brutal som till exempel Ardbeg. Om Ardbeg är en kampsport så vill jag snarare jämföra denna med en tryckare. Långsam och smeksam. Men nog  har den muskler nog. Det är den som för, och du kan bara följa med i en harmonisk dans bort till drömmarnas land. Eftersmaken är lång och utsökt. Torr, men ändå oljig.

 

Låtval: (Don’t fear) The reaper (Gus Black)

 

Betyg: 4@ av 5 möjliga

 

Anekdot: Så fort jag hörde talas om Lagavulin så visste jag att jag skulle älska den. Lagavulin... Ett mystiskt, sagoklingande namn.

 

Sammanfattning

 

Det är njutning att få smutta på den här. Särskilt som det idag är kallt och jävligt ute, och kylan biter sig in i min lägenhet. Med detta i kroppen är jag väl rustad att hålla kylan stången, och även att somna gott när det väl blir dags. Kan varmt rekommendera denna Whisky! För den som inte har provat rökig whisky förut så kan denna vara en bra inkörning, då den inte är lika påtagligt rökig som exempelvis Ardbeg eller Laphroaig.